godmorgon från studentpalatset
17 september 2011
Sitter på studentpalatset denna lördagsförmiddag för att knåpa ihop några rättsfallskoncentrat. Letade upp några gamla, från förra hösten varav ett var daterat 17 september:
Inser att även om just detta inte visar på det så har det hänt otroligt mycket på ett år. För vad som känns som exakt ett år sen (för att det var halvmaralördagen) flyttade jag hit, och ville mest gråta för att allt var nytt och läskigt. Nu sitter jag här och har lärt mig massvis med saker, både om juridik och om mig själv! Hur fett är det inte? Att skolstarten dena hösten bara kändes rolig, att universitetet känns hemma, att min lägenhet (till skillnad från mina första 16 kvm) känns hemma, att mina vänner känns hemma.
Det om det. För nu är jag jätteglad att typ mamma, pappa, Majken & Samuel, Hanna, Klara & Birgitha kommer hit idag, några av oss springer halvmaran och resten hejar. Det är så bra! Jag har det så bra! Ville bara säga det.
I ROSLAGENS FAMN: UPPFÖLJNING
Söndagen var en av de bästa dagarna på länge. Helgen i stort var helt fantastisk (läs: ledig). Men bara för att jag nu har en kusin som är världsbäst på att dokumentera allt (TACK för att du dokumenterat min ungdom, serri!) måste jag länka till hennes
blogg, och
inlägget om söndagen om ni nu vill se lite bilder.
I största allmänhet är den starka rekommendationen att klicka sig in dit när ni blir besvikna på att jag aldrig uppdaterar. Klara är lite mer aktiv i cyberspÄjs än jag. Förutom detta är hon fantastisk, på många vis. Vet förövrigt att hon gärna går på dejt! Någon som är sugen?
dreams are coming true
Så! Då var det klart då. Hus, barn, Karl!
I ROSLAGENS FAMN NANANANANANA
Hade den stora äran att få träffa Emiglie Ventimiglia igår! Vilken glädje, vilken fest!
Idag har jag varit ledig i Stockholm och det är första gången på länge som jag inte behövt eller velat lämna stan när jag varit ledig. Dagen började med frukost med fin-kusin My på Petite France. Efter det: traska in till stan (icke att förväxla med traskning) och möta upp Lydia (som jag förövrigt träffat varje dag i minst två veckor nu) för en heldag på stan. Vid åtta-nio-rycket gick vi hem till mig och gjorde mat och såg på pelikanfallet. Killen i videobutiken skrattade gott åt oss när vi skulle hyra den, men anywho, FETT bra film. Tål att sägas sådär snart 20 (!) år efter att den kom. Hur som helst. Kanonbra dag, om än inte så kanonbra summering..
Imorgon blir det andra bullar: spontan-endags-roslags-semester med klara. Älskar den redan!
To appear as though you are doing something, usually in order to get out of choores and tasks.
Under några veckors tid har jag nu jobbat på kontor. Jag har suttit vid en dator ca 79% av tiden och av dessa 79% är det säkert åtminstone 45% som jag egentligen inte haft något att göra alls. Man skulle kunna tro att något konstruktivt kunde komma av detta, men istället har jag stenkoll på twitter, den fria debatten och imnotobsessed.com. Idag, näst sista dagen för sommaren på just detta jobbet, tänkte jag dock att jag kunde lägga lite av min dyrbara tid på att blogga. (Bara det att jag varje gång jag bloggar måste förklara för mig själv och er varför jag bloggar tyder på att jag verkligen inte borde blogga iofs meeeeeeeen vem bryr sig egentligen).
För att summera upp de två månader som gått sen jag senast postade ett inlägg (som f ö var sjukt matnyttigt så jag tänkte att ni behövde tid på er att smälta det) ska jag ge er två ledord: jobb & bröllop. Helt ärligt, och paradoxalt, är jag nu både fattigare och med mer tidsbrist än jag var när sommaren, som alltså normalt brukar innebära mer tid och pengar, började. Men jag är inte alls bitter!
På riktigt. Jag är inte bitter! Snarare ganska tillfreds, och särskilt med tanke på att jag snart ska vara ledig i typ.. 9 dagar. Det blir fett. Det är verkligen så, för att slå an en seriösare ton, att den bästa tiden är nu.
Tänkte att jag skulle bli ännu seriösare och skriva något konstruktivt men passar då:
1) jag känner att now's not the time, och
2) klockan är 15.02 och det på kontoret nyligen instiftade 15-fikat börjar så fort Lady marmalade kommer tillbaka från Wienerkonditoriet.
Några avslutande ord:
Till dig som klickar dig in här ibland och känner olust över det splittrade intrycket och den litterära lågkonjunktur som alltsom oftast präglar mitt cyber-ansikte-utåt vill jag säga några lugnande ord: it's not right, but it's ok.
Se det som att dethär är en halvbra kompis som du pliktskydigast efter att ha sprungit ihop med några gånger och sagt "vi MÅSTE verkligen ses" bestämt träff med och till slut, efter ett par ombokningar, träffat över något exhippt, typ dumplings, och uppdaterat om vad som hänt sen sist i grova drag (läs: väl valda delar) samt lämnat med ett "jättekul att se dig" och vissheten att det kommer dröja ytterligare många månader innan ni ses igen och kan uppdatera varandra om vad som hänt sedan senast. Vill du ha sköna, spontana kompisar som du okomplicerat kan hänga med vilken kväll som helst med såväl fett hår som uppklädd till tänderna som känner dig väl och inte totalt anti-synkar med när det är dags att betala så har du kommit fel. Dethär är ingen mysig syskon-sisterhood-bff-blogg. Dethär är bara yet another gammal, oskön, bekant.
P.S Jag blev just chockad av min egen cuteness när min to-do-list visade sig avslutas med ett "puss". Tills jag efter alldeles för många sekunder insåg att jag bara inte kunde tyda min egen handstil då jag uppenbarligen skrivit "pass" där bara för några timmar sen.
det bästa av två världar
klara: om du såg ut såhär skulle allt vara perfekt! du (ett ginger) och jag i ett perfekt samkönat kusinäktenskap. synd att det faller på gingerheten!
sommaren i city 1990 kommerduihåg mig
hej mina barn. jag har en simpel fråga till omvärlden: VARFÖR har ingen berättat att det är så gudomligt skönt att vara ledig?! Jag har ju såklart hört folk säga att det är skönt och så och därmed förstått det i teorin, men SERIÖST! VAD SKÖNT DET ÄR! tur att jag inte visste det innan. då hade jag aldrig gjort något vettigt!
nog tjatat om saker andra förstod när de blev medvetna om att de levde. De senaste veckorna har flugit förbi i sedvanlig ordning, och livet har lite sådär fluffig guldkantad metallsmak. eller hur man nu ska beskriva det. I vart fall så har jag gjort min sista tenta för terminen (bye bye termin 2!!), min bästa klara har hälsat på några dagar och jag inser att det är ljuvligt att vara ledig i denhär staden. tacksam!
ni ska få ett urval av mina mobilbilder. se och njut!
livets stora cirkel
hej allahopa. Linchen upplyste mig om häromdagen att "du kanske saknar vissa nycklar, konkan". För vad? Undrar vi. först lite statistik! under vårens gång har:
- 4 bröllopsinbjudningar dumpit (dimpa damp dumpit? dimpt?) ner i mitt brevinkast
- åtmistone 3 par i min närhet förlovat sig
- 1 gravid kvinna sovit i min säng
- nyss nämnda gravida kvinna fått barn (idag faktiskt! sjukt grattis frankovic jr!!)
- otaliga småbarn (elma, t ex) vunnit mitt hjärta
detta kan tyckas oviktigt. men det sätter igång saker och ting i min stackars hjärna. jag har, under nyss nämnda tidsperiod, i princip gått från att vara en karriärslysten superkvinna till att vilja vara en familjemoder. en octomom. en hallstamamma. en barnalstrare. typ där är vi nu. ÖVER GRÄNSEN. Sannerligen slår den biologiska gongongen högt!
ATTENTION
JAG ÄR STÖRT SAKNAD AV DEN HÄR TJEJEN:
Ps. Hon ÄR snygg. Lovar.
mutatis mutandis
Vasjutton.. hände? Ett par månader schwungade förbi som om de inte visste bättre, och allt och inget har hänt. Livet rullar på, jag trivs som fisken och är helt plötsligt typ bara 3,5 år från min jur kand. Mars månad var helt bisarr, jag pluggade och jobbade dygnet runt (typ) och hann ändå hänga en hel del, träna och trivas enormt bra med livet. Det är nådefullt för mig att ha för mycket och göra - helt plötsligt upptäcker jag kapaciet som jag inte trodde fanns! Det är kul. För att inte tala om utvecklande! Under helgen som gick - med folkrättstentan avklarad - gick jag dock ner i slow mode och slappade sönder på kvällarna. Asgött. Tänkte dessutom fortsätta med det och dra till Wässan i övermorn och fira en lång och lycklig helg, dvs plugga EU-rätt på dagarna och inte behöva bry mig särdeles mycket om något annat än att tillfredsställa min post-pubertala lillasyster med livsvisdom (Hanz, inte bli ledsen nu..). Lite dagsfärskt och anektdotiskt måste jag visa vart jag bor (åtminstone hur det ser ut om man tittar ut från där jag bor) och även uttrycka min glädje över att jag helt ex officio fick en pelargon av ban-anna idag när hon kom förbi.
Längtar som ett djur till sommarn och njuter gärnet av de glimtar stockholm bjuder på dagligen. Senast idag en helt störd solnedgång när jag var ute innan. Så himla sjukt fett nice grymt att jag får bo mitt i typ världens finaste stad. Jag är såld. Åtminstone för ett tag framöver!
Jag tror det var allt för mig i super-rymden idag. Peace, love and understandin'!
hej era produktionsmöjlighetskurvor
det var med stor glädje i själ och hjärta jag kopplade upp mig på det världsomspännande datanätet internet denna kväll. inte nog med att framtidens vågor slog emot mig på radioskuggans strand med facebookspam och nyhetsflöde utan dess like, jag konstaterade med stor förvåning och ett uns förhoppning och ny insikt om er tro på mig som individ att mitt besökarantal under gårdagen ökat med 50% över vad som normalt är maxantalet. Vad detta kan bero på törs jag knappast spekulera i, men kan ändå inte hålla mig ifrån:
alternativ 1) ni alla hoppades att jag skulle göra något allahjärtansdagigt och live-blogga om det.
alternativ 2) ni alla hoppades att jag inte skulle göra något allahjärtansdagigt och live-blogga om det
nära sanningen ligger att jag inte gjorde något allahjärtansdagigt och knappast hade en tanke på att blogga (som om jag någonsin brukade ha det). nåväl. stand-up på elmundo, sämre hjärtedagar har man väl haft.
Well, ni ska få en hjärtlig livebild som plåster på såren:
kommentar på fotot: jag försöker inte se seriöst snygg ut (även om jag vet att jag lyckades) utan försökte mest få till en anti-hjärtlig stone-faced kärlekshälsning. tur jag inte ska bli något kreativt.
egentligen tänkte jag tillägna detta inlägget till Lovisa. Du är nog min trognaste läsare. Tack för det!
How can we be expected to teach children to learn how to read if they can't even fit inside the building?
Mina damer och herrar, 2011 kunde definitivt ha börjat bättre. Men för att vi inte alldeles ska deppa ihop är det dags att offentliggöra två saker: 2010 års bild samt anledningen till varför jag älskar majken och pappa så outsägligt mycket:
GOTT NYTT ÅR!
(ni två trogna läsare som klickar in här vareviga dag)
låtomoss slå klackarna i taket och kika på lite bilder från senaste veckan
tog en catch up-kaffe på pappas jobb förra fredagen. främst för att rent fysiskt catcha up min kamera som varit i hanzons illvilliga händer sen i somras. ej okej. så far och jag pratade lägenhet, kvarteret tobaksmonopol och julklappar över en skumraket. min pappa är kanske den bästa man kan ha.
sen kom sofia thor på besök. hur grymt som helst. vi käkade kött och brunch och njöt.
linda är en bra kvinna. synd att alla mina bra kvinnor alltid ska vara så långt ifrån mig bara. (seriöst vad är grejen ?! småland, bergen, afrika, göteborg, australien, linköping, hawaii..)
korridorspingis en lördagskväll. kändes viktigt
och jag fortsätter njuta av min utsikt. för snart flyttar jag! ni ska få se sen..
hej stockholm, vad vacker du är
